Jag var nere på det lokala bageriet imorse. Där befann sig även byns slaktare, och för att göra en lång histora kort, bagaren sade till slaktaren "Brödet är slut!".
En av de bästa historier jag har hört, alla kategorier. Nästan lika bra som en tyst stjärnböghög.
Ja, det var en vinter för några år sedan. I den allra hetsigaste julruschen. Jag och Polpotkin väljer att ta en rast för att samla våra tankar. Då, i den stunden, dimper den bästea idén ner. En tyst stjärnböghög. Tänk er att en gäng grabbar bildar en stjärna, utav deras kroppar, på is. En stjärnböghög. Det slutar dock inte där, nej, den är dessutom tyst. Ingen säger ett knyst, stämningen är densamma som på en begravning, utan alla tårar då. Samtidigt puttar en ensam krake på för att få fart på stjärnhögen. Det, mina vänner, är om någonting ryskt. Tack för mig.

Tänk dig ungerfär såhär. Vattnet är dock fryst, stjärnan är dressad i en betydligt tjockare beklädnad, personerna runt omkring byts ut mot en stackars krake. Sedan är det klart, ja, precis så ser en tyst stjärnböghög ut. Genialiskt? Jag vet!
//Linnéa